1699 släppte turkarna sin del av Ungern till österrikarna, och ungrarna blev efter ett otal invasioner åter herrar över sitt eget land, om än inom det habsburgska kejsardömets gränser. Hundra år senare uppgick den ungerska vingårdsarealen till över 500 000 hektar, och vid 1800-talets mitt var landet den tredje största vinproducenten i världen. Sedan kom nya bakslag i form av vinlusen, två världskrig och därefter 45 års vanskötsel av vinnäringen under kommunisttiden. I början av 1990-talet var järnridån äntligen nedmonterad och ungrarna kunde börja framställa kvalitetsvin igen, ofta med hjälp av expertis och kapital från utlandet.

Ungern idealiskt för vinodling

Hela Ungern är i princip lämpat för vinodling, och i den stora variationen av jordmånstyper – alltifrån sand, lera, löss- och svartjord till kalksten, terra rossa och vulkaniska jordar – kan varje druvsort finna sin idealiska grogrund. Produktionen utgörs till 70 procent av vitt vin och 30 procent rött. De vita vinerna dominerar i de bergiga norra områdena, huvudsakligen torra och friska men även de ädelrötade söta från Tokaj längst bort i nordöst, medan de röda vinerna trivs bättre i den varmare södra delen av landet. Rosé produceras på många håll, främst av kékfrankos och merlot, och mousserande vin är en storsäljare, både inom landet och på export.

Vitt i norr och rött i syd

I Ungern har man officiellt 22 vindistrikt och klumpar samman dem i allt från fyra till sju större regioner. Lättast är att utgå från fem och ha Donau som huvudsaklig vattendelare. Duna, som floden heter på ungerska, bildar gräns mot Slovakien i norr och vänder sedan rakt söderut genom Budapest och klyver landet i två delar. Norra och södra Transdanubien ligger väster om floden, och på den östra sidan sträcker sig det norra massivet över distrikten Mátraalja, Eger och Bükkalja upp till Tokaj i nordöst. Söder därom breder Alföld, eller den stora ungerska slätten, ut sig över tre stora vindistrikt som gjort sig mer kända för kvantitet än kvalitet.

Mitt emellan norra och södra Transdanubien ligger den stora Balatonsjön som en egen region, omgiven av en handfull distrikt, varav Balatonboglár (med bland annat varumärket Chapel Hill) är det mest kända. Vanligaste druvor här är olaszrizling (welschriesling, som är landets mest odlade druva), rizlingsilváni (müller-thurgau), szürkebarát (pinot gris) och királyleányka.

I södra Transdanubien tilldrar sig distrikten Szekszárd och Villány störst intresse, mest för rött vin och i synnerhet för cabernet franc, merlot och pinot noir.

Det berömda ”tjurblodet”, Egri Bikavér, är ett potpurri på inhemska och utländska druvor. Vinet måste bestå av tre druvsorter, till 40 procent kadarka (landets mest odlade blå sort) och/eller kékfrankos (blaufränkisch), plus en av druvorna kékoportó (blauer portugieser), zweigelt, cabernet sauvignon, cabernet franc, merlot, pinot noir eller syrah.

Tokajer kronan på vinverket

Tokajer, den alltifrån torra till överdådigt söta kronan på det ungerska vinverket, görs i huvudsak på furmint och hárslevelü samt den något mindre vanliga ottonel muskotály. Om vinet har mindre än 60 gram socker per liter klassas det som Szamorodni, och över 60 gram går det från Tokaji Aszú 3 till 6 puttonyos. Därutöver kallas vinet Aszú Eszencia och slutligen bara Eszencia – den sällsynta och dyrbara, allra sötaste nektarn av den självrunna musten som inte blandas med torrt vin och som man förr måste vara en döende påve eller kejsare för att bli återuppväckt med.

Text: Jan Samuelson Foto: Claes Löfgren